johnkjellquist blogg

Jag och min käre vän Calle hade en diskussion angående barn i somras nån gång. Jag frågade honom om han ville ha barn nu. Och han svarade kort och rakt "NEJ!" Sen fråga han mig och jag svarade "nää, kanske inte just nu men nån gång vill jag nog det. Jag gillar ju barn och så." Då svarade han mig, "men då vill du ju inte ha barn. Vill du inte ha barn nu så vill du inte ha barn." Han fick det tillslut att låta som att jag hatar barn och diskussionen höll på i ungefär 15 minuter. 

Från det ena till det andra, igår när jag va på väg hem så satt jag på tunnelbanan och vid Fidhemsplans tunnelbanestation så klev det en dam i 70-års åldern på med sin dramat som hon packat sina matvaror från klippets livs. Precis när hon passerat mitt säte så rullar tunnelbanan igång med ett litet knyck och hon flyger handlöst mot min fyra. Snabb som man är så flyger jag fram och stöttar upp henne samtidigt som det skyndar sig 3 andra personer fram mot henne. Vi försöker hjälpa henne och vi ser efter så hon inte har slagit sig. Mitt under tumultet så kommer jag på mig själv att jag står och sliter henne i armen för att hon ska resa sig och jag sliter inte löst. Jag drar allt vad jag har! Detta måste ha gjort något fruktansvärt ont på damen ifråga. Efter att nu ha gjort det i ungefär 15 sekunder släpper jag efter lite och hjälper henne på ett mer humant sätt att resa sig. Hoppas nu inte hon har fått men för livet och hoppas hon förstår att jag bara ville väl. 

Vi ses!